Välkommen till Sara skriver

En författarhemsida där jag marknadsför mina skrivprojekt och bloggar om allt som rör litteratur.   


Om mig...

Aspirerande författare, hobbypoet och blivande litteraturvetare

Jag som sitter och knappar på tangentbordet heter Sara Nilsson och studerar för närvarande litteraturvetenskap på Stockholms universitet. Samtidigt förbereder jag för utgivningen av min debutroman som planeras komma ut i bokhandeln i februari 2026.

Den här sidan skapades av mig som ett sätt att få utlopp för min enorma skrivlust och innehållet kommer att kretsa kring mitt kommande författarskap, poesi, bokrecensioner och annat roligt som är kopplat till litteratur. Kanske en och annan bild på ett litet bakverk eller en gullig katt.

 I övrigt är jag en djurälskande, kaffedrickande, hobbybakande, göra-mat-från-grunden-vurmande, livsfilosoferande, chokladtokig kvinna som hittade skrivandet på en brokig väg genom byggbranschens dammiga lägenhetsbyggen och uppklarade mindervärdeskomplex. Som före detta rörmokare såg jag först skrivandet som en omöjlighet. Inte hade väl jag det som krävdes för att bli författare trots att jag skrivit små berättelser och dikter sedan barnsben och drömt om dagen då min första bok skulle publiceras i åratal. Men fantastiska saker händer när du faktiskt vågar gå ut ur din comfort zone och börjar bygga upp ditt självförtroende.

Så här är en ärlig, passionsdriven och pretentionslös skildring av mig som blivande författare och litteraturvetare, mot en bakgrund bestående av familj, vänner och mitt liv i övrigt.

 

Mycket nöje!


EN OPRETENTIÖS BLOGG OM ALLT SOM RÖR LITTERATUR OCH LITE TILL.

                           Fredagsdikten

26-09-2025:

HÖSTEN

 

 I dagg och morgondimma äntrar du världen

och lugnar den alltmer nedkylda fjärden

du viner till ljudet av skördetröskans sus

du målar i rött i ett falnande dagsljus

doften av fallfrukt ropar ditt namn

 du ler med kastanjer och astrar i famn

med frostiga armar torkar du nekar

när lövregnet faller från gyllene ekar

en stillsam viskning om en lugnare tid

innan kung Bore tillkännager strid

 en duell där förlust är ditt fastslagna öde

och befäster var årstids naturliga flöde


Att ge långfingret åt din inre kritiker... Det här är den första egenskrivna dikten jag någonsin publicerat och det är ett långfinger i luften åt min inre röst som säger åt mig att fortsätta behålla mina alster i byrålådan. Jag ska fortsätta att utmana min rädsla för synas och höras och det här är en början. Ett mikroskopiskt steg för litteraturen- ett gigantiskt kliv för mig.